idamariae

Jag har kommit på varför jag, mer än vanligt, funderar så himla mycket på allt. Jag har inte varit fullt så här skadad innan men nu är jag hopplös på att leva i nuet. Antingen tänker jag bakåt eller framåt. Och jag tror att till viss del, funderar jag så himla mycket nu för att min ventil har försvunnit. Det betyder Elin. Innan ventilerade och pratade vi varje dag, under tiden vi bodde ihop så kanske varannan i vissa fall. Men alltid. Och visst, ibland blev vi trötta på att höra våra egna röster men samtidigt så hade både hon och jag ett stort behov att få prata av oss, dela tankar och händelser under dagen. Men nu är det inte så längre. Det är jobbigt.

Ibland funderar (hehe) jag på vad jag gör idag. Om jag för två år sen skulle säga att jag bor hemma hos mamma och pappa igen och jobbar i Vanstad på halvtid, skulle jag aldrig tro mig själv. Det är inget fel med det, absolut inte, jag trivs med mitt liv för det mesta, men det känns bara inte jag.

Jag tror jag kommer sakna jobbet rejält när jag väl slutar men samtidigt tror jag att det är bra för mig. Även om det inte alls blir som jag tänkt mig i Kivik så blir jag i alla fall en erfarenhet rikare och jag känner att det börjar bli dags för det nu.

Dessutom har jag kommit på en sak! Eftersom jag inte är helt hundra (??? Jessica..? ;)) på att någon vill följa med och resa i höst (om jag nu vill det) kom jag på Rosa bussarna i Afrika... Hm, värt att kolla upp.