idamariae

Då året går mot sitt slut har jag en tendens till att alltid fundera lite extra på saker och ting, hur nu det är möjligt. Mina tankar har speciellt under hösten gått mot att jag inte tycker om människor som har sånt flyt. Ni vet, de har varit där, gjort det, bott här, gjort något annat där, har sparat massor av pengar, sett hela världen och samtidigt verkar så där löljigt lyckliga och tursamma. Jag har sett mig själv som ganska medelmåttig och varken haft tur eller otur och på jobbfronten har jag aldrig sett mig som tursam. Men som sagt, när året går mot sitt slut tänker jag extra mycket. Och i år kan jag bara komma på en mening; shit, vilket år jag har haft. Och mina få år sen jag tog studenten, de har ju egentligen inte heller varit alltför dåliga.

Jag har som mest varit arbetslös i 6 veckor sen jag tog studenten. Det har kanske inte varit några drömjobb jag haft men jag har iallafall jobbat och dessutom lyckats spara undan massa pengar. Som dock är borta nu...

För bara några dagar sen tänkte jag på hur lyckligt lottad jag är. I lördags var hela familjen hemma på pepparkaksbak och julmys och det var high life med två underbart söta barn, syskon, respektive och föräldrar. Visst har vi våra bråk, vårt tjafs och dispyter men samtidigt vet vi var vi har varandra och alla är precis lika viktiga. Senare på kvällen kom en av mina absolut bästa vänner, förra veckan träffade jag flera nära vänner och vilken lyx det är att ha nära och kära omkring sig. Samtidigt är jag så himla kär, jag har ett jobb (som förvisso kommer gå ner i procent efter jul men men) och julen är bara några dagar bort. Dessutom ser det ut som att det kommer bli en vit jul för första gången på jag vet inte hur många år!

Och under det gångna året har jag gjort saker jag nästan aldrig kunnat föreställa mig. Jag har hittat något jag tycker är sjukt häftigt, nämligen dykning, jag har surfat i Woolgoolga, väntat på bussen mitt ute i bushen i Rolling Stone, supt mig redlös i Las Vegas, fått se Grand Canyon med egna ögon, hoppat fallskärm på Nya Zealand, ridit på den australienska slätten brevid massor av kängrur, klättrat på en glaciär i Franz Josef, rest runt ett land med en helt obeskrivlig natur, blivit störtkär i två städer; Queenstown och San Francisco, kört vilse i Los Angeles, levt efter Fiji-time i en vecka för länge, sovit i över femtio olika sänger, delat rum med flera hundratals okända människor. Och kärt känna några få som har en speciellt plats i mitt hjärta. Och inte nog med det, under sommaren var det dags för massa kära återseende med familj och vänner, fest i stora lass och vips sitter jag här, 3 dagar innan julafton och har egentligen inte kommit längre. I början efter hemkomsten kände jag att oj, nu måste jag iväg nånstans. Under hösten har jag känt att hjälp, nu förspiller jag tid genom att bara gå hemma. Nu känner jag mest, jag vet inte vad. Men 2009 kan jag iallafall säga att det varit mitt bästa år hittills. Jag tror faktiskt det. Iallafall det mest annorlunda.

Under 2010 blir det fortsatt jobb, kärlek och mys och till hösten tänkte jag faktiskt börja plugga. Om jag inte gör som förra gången och drar någonstans istället. Fast den här gången känner jag att jag behöver åka så långt. Det räcker nog med ett par mil.

Så för att summera. Jag är kanske delvis en av de där jag nämnde i början? Egentligen handlar det hela om avundsjuka skulle jag tro. Jag är avundsjuk för att de känner den där lusten, att så fort man kommit hem igen, jobbar man som tusan för att snart dra iväg igen. För det är ju det jag vill. Men jag har ingen motivation, lust eller energi. Och så kom det ju några hinder i vägen. Så jag antar att det egentligen inte alls är det jag vill.

Tomten, det som står överst på min lista är att jag ibland skulle kunna få lov att stänga av tankeverksamheten och bli bättre på att leva i nuet. Jag har nog inte mycket att klaga på. God Jul och Gott Nytt År, alla älskade vänner.